AK <3 Olle Ljungström duetten ”Mer än så”

Nu är det 10 år sedan exakt som albumet ”Vår tids rädsla för AK von Malmborg” släpptes.

En av låtarna som jag tycker står sig väl än är ”Mer än så”. (Spotifylänk här)

Jag skrev en svensk tolkning av Roxy Musics ”More than this” och texten baserade sig på en kärleksaffär jag haft i Rom då jag träffade och blev störtförälskad i skådisen Andrea Prodan. Han var bror till Argentinas mer eller mindre helgonförklarade Luca Prodan, och vi möttes på en familjemiddag anordnad av min pappas gamla väninna på ett hotell i närheten av Colosseum. Efter middagen frågade han om han fick visa mig Rom och jag hoppade upp på hans vespa och sedan åkte vi runt och höll oss vakna tillsammans i 36 ytterligare timmar. Vi höll kontakten i flera år efter det, jag flyttade till London och han till Buenos Aires. Jag trodde länge att den filmen skulle sluta med att vi återförenades men den blev bara ett vackert gnistrande minne och en sångtext.

Med hjärtat i halsgropen och utan förväntningar på svar postade jag Mer än så - texten i ett gammeldax brev till Olle Ljungström med demo och frågan om han ville göra den som duett med mig. Dagen efter ringde Olle upp min mobil när jag var på Götgatan och sa att han tyckte texten var så bra att han kunde tänka sig att göra duetten ”om vi så bara var ackompanjerade av gamla trasiga kastanjetter”. Jag dog nästan, sprang hem jublande inombords och höll de påföljande veckorna nästan att äta upp inte bara naglarna utan hela händerna av nervositet för plötsligt var han försvunnen och onåbar, jag trodde att han kanske ångrat sig. Det visade sig att han varit onåbar för att han legat på sjukhus.

Jag och Micke Sundin körde till hans hus i Alingsås-trakterna och sov över på soffan och spelade in duetten i Olles vardagsrum. Vi promenerade i höstrusket och skojade om allt möjligt, gick på kondis och övade kunga-vinkningar på trappan utanför Olles hus. Jag hade glömt min tandborste och fick Olles. Tandborsten har jag faktiskt kvar, den ligger i min samling av snäckor och stenar från resor, konfetti från Prince-konserten i Stockholm och annat som kvalificerat sig till min ganska konstiga skattsamling. Micke Sundin tog ett par kort på oss med sin analoga kamera, vi ser trötta men glada ut på bilderna.

Efter att låten var klar fortsatte nagelbitandet för det verkade omöjligt att få texten godkänd från Bryan Ferrys förlag i London ända tills Kjell Andersson ”EMI-Kjell” - ryckte in och drog i trådar, eller kanske skällde på folk åt lite höger och vänster för min räkning. Då fick jag raskt låten godkänd.

Jag som inte fattade bättre på den tiden släppte den bara som ”B-sida” till Autostrada av Kärlek, och den hamnade långt ned i låtlistan för jag trodde naivt att alla människor alltid lyssnade på HELA ALBUMET. Alla som visste bättre tyckte med all rätt att jag var dum i huvudet. Låten blev ändå den som spelades mest i radio och var väl också övervägande skälet att Pontus Sillrén ett par år senare blev min bokare på United Stage, då den visade sig vara en favoritlåt.

Olle hörde av sig många gånger och tyckte att både duetten och hela skivan blev jättefin och ville att jag skulle komma och hälsa på igen. Tyvärr blev jag fruktansvärt deprimerad bara någon månad efter skivsläppet och så självhatisk och blyg så jag åkte aldrig tillbaka. Men låten finns kvar. Ars Longa - Vita Brevis. Art is Long - Life is Short.

#olleljungström #roxymusic #akvonmalmborg